Detta underliga tjat alla kvinnor få stå ut med varje dag. VI kämpar och kämpar och kämpar och kämpar..men vänta! Nu ska vi hålla tyst i stället! Eller, nja, då blir det nog ännu mera tjat.
Jag och min sambo har eviga prat om detta, inte så att vi någonsin bråkat om det. Utan snarare så att det kommer på tals varje dag. Jag vet att ni är fler där ute!
Som i förrgårkvall, vi sov över hos min mamma pga renoveringen i vårt hus. På morgonen skulle han åka till jobbet. Det var bara 3 grader ute. -"Mia, har du sett min tröja?Jag la den i hallen innan jag la mig!"
-"Då ska den väl ligga där nu med", svarar jag lite trött.
Efter en stunds letatnde, konstaterade jag att han inte alls kunde ha lagt den i hallen. Jag menar, då skulle den ju vara där nu med!
-"Nån måste ha tagit den!" Säger han irreterat. "Säkert din syrra!"
Han letade och letade, min mamma hade inte heller nån aning om vart den kunde finnas. Han åkte i alla fall till jobbet..men kallt var det nog! MIn mamma reste sig från soffa...och där!! Mamma hade suttit på den hela tiden!Ett tag undra jag om det var hennes kvinnliga intuition som fick henne att sitta kvar på den medans vi febrilt letade efter den??
Jag tog telefonen och slog min Sambos mobilnummer...ingen svarade...typisk. Ringde hans jobb och han svarade då. -"Jag glömde min mobil hos din mamma så du vet det", säger han glad som vanligt fast han jobbar så hårt.
-"Jasså, nej det kan du inte gjort, jag ringde till den och det ringde inte här i alla fall!", svarar jag lite mer tjurigt nu. Och vill bara få med det att klockan inte ens blivit halv åtta på morgonen!!
"-Då får du ringa din morfar och säga att han får ringa mitt jobb istället, för han skulle ju möta upp mig med släpkärran nånstans i Åby". -"ok, muttarar jag tyst, ringer nu" -Kram, puss hejdå"
Efter allt detta ringde jag mormor för att meddela att morfar ska ringa till jobber istället.
Efter några timmar ringer det i min mobil...Det var min sambo...från hans mobil...antagligen hade den legat i fickan hela tiden.
Jag och min sambo har eviga prat om detta, inte så att vi någonsin bråkat om det. Utan snarare så att det kommer på tals varje dag. Jag vet att ni är fler där ute!
Som i förrgårkvall, vi sov över hos min mamma pga renoveringen i vårt hus. På morgonen skulle han åka till jobbet. Det var bara 3 grader ute. -"Mia, har du sett min tröja?Jag la den i hallen innan jag la mig!"
-"Då ska den väl ligga där nu med", svarar jag lite trött.
Efter en stunds letatnde, konstaterade jag att han inte alls kunde ha lagt den i hallen. Jag menar, då skulle den ju vara där nu med!
-"Nån måste ha tagit den!" Säger han irreterat. "Säkert din syrra!"
Han letade och letade, min mamma hade inte heller nån aning om vart den kunde finnas. Han åkte i alla fall till jobbet..men kallt var det nog! MIn mamma reste sig från soffa...och där!! Mamma hade suttit på den hela tiden!Ett tag undra jag om det var hennes kvinnliga intuition som fick henne att sitta kvar på den medans vi febrilt letade efter den??
Jag tog telefonen och slog min Sambos mobilnummer...ingen svarade...typisk. Ringde hans jobb och han svarade då. -"Jag glömde min mobil hos din mamma så du vet det", säger han glad som vanligt fast han jobbar så hårt.
-"Jasså, nej det kan du inte gjort, jag ringde till den och det ringde inte här i alla fall!", svarar jag lite mer tjurigt nu. Och vill bara få med det att klockan inte ens blivit halv åtta på morgonen!!
"-Då får du ringa din morfar och säga att han får ringa mitt jobb istället, för han skulle ju möta upp mig med släpkärran nånstans i Åby". -"ok, muttarar jag tyst, ringer nu" -Kram, puss hejdå"
Efter allt detta ringde jag mormor för att meddela att morfar ska ringa till jobber istället.
Efter några timmar ringer det i min mobil...Det var min sambo...från hans mobil...antagligen hade den legat i fickan hela tiden.
Varje dag händer såna bestyr. Fast ibland kan de ändras lite och handla om att jag bestämmer lite för mycket åt min stackars sambo.. Eller vem är syndabocken i detta drama egentligen??Den frågan har jag ställt mig flera gånger. Läste en så bra artikel om curling-sambosar.
Mannen har det ju ändå rätt bekvämt hemma! Kvinnan plockar fram rena kalsonger och strumnpor när hon tyckier det är dagsför det. Kvinnan packar dagisväskan till barna. Undra om kvinnan ej skulle göra allt detta....och om mannen då skulle tänka på att packa ner gummistövlar och dylikt till barna om det spöregnade!??? Ska jag vara ärlig? Nej, jag tror definitivt att de skulle glömma det mesta.
Jag menar, om de inte ens vet vart de har sina egna saker. Hur ska de då kunna ta hand om sina barns saker? Jag vet detta låter grymt! Jag låter väl som en lesbisk femenist?!
Men..det struntar jag i.
Män, ta tag i era liv! Kvinnan kan inte göra det åt er!